On monday when I left Nicole on kindergarden, she started to cryyyy for the first time. Screaming, crying and yelling mamma mamma mamma. When I left that place I was in tears! I just wanted to go back and pick her up, kiss her and hug her. Oh it was so hard! Crying all the way home... then thank god Monireh and Negar called me so I just cried on the phone and they comforted me.
I feel like I'm giving away my daughter, and she will soon hate me for leaving her in the morning. I feel like I'm abandoning my baby! And I knowwww that probobly all mother feel like this... but it's really hard.
When I come home at night efetr work.. I start to cry when I see her... becuz I miss her so damn much... and I just want to be there for my baby!
It's hard.... working, being a mother, beeing there for your baby... I want to be the BEST on all of it... I guess I have to give it some time!!
usch jag vet precis hur du känner!! Jag har oxå gråtit många gånger! Det enda tröst jag kan ge dig är att det kommer att gå över o hon kommer att älska dagis o leka med kompisar! Ring alltid till dagis o fråga om hon har lugnat sig. Jag ringde alltid 5 minuter senare för att kolla av.. kram o kämpa på!
SvaraRaderaTack för trösten! Känns inte roligt alls =( Jag vet att hon har det bra där men du vet... man tänker massa strunt tankar å bara får upp dne bilden i huvet utav när hon gråter skriker och LIDER!!! BLÄÄÄ...men som du säger... trösten är att tänka på att det KOMMER bli bättre! Tack =)
SvaraRadera